Låt mig resonera lite kring det här och göra ett antagande. (Förhoppningsvis gör det lättare för läsaren att komma med kritik också)

1. - Låt oss anta att det fanns ett system att välja partner före språkets utvecklande hos människan/människoaporna.
2. - Låt oss också anta att det inte var genom uteslutande våldtäkt som vi fortplantade oss.
3. - Låt oss dessutom anta att våldtäkt fanns även när vi saknade språk.

Om vi nu tittar på fördelar och nackdelar för de olika könen som det innebär med att ha en feromonbaserad matching av partner. I ett jägarsamhälle där honor och hannar är på olika platser huvuddelen av tiden så behövs inga feromoner, eftersom könsdriften egentligen är ett slöseri med energi just i detta skede. (Egentligen beteer sig både män och kvinnor mest rationellt i denna situation, men mer om det i en senare blogg.) Men om ni tänker efter så inser ni lätt att människosläktet naturligtvis skulle dö ut om denna situation fortsatte. Så man måste se till att det finns en faktor som ser till att män och kvinnor möts för fortplantning. Låt oss kalla denna kraft för könsdrift. Denna könsdrift ser alltså till att normala livsuppehållande rutiner sätt ut spel. Jag säger inte att trots hunger så ville könen mötas, men det är nog möjligt att när männen var mätta så var det kanske lite dags för mys… (läs knulla).

Så om ni accepterar ovanstående så har vi lagt till könsdriften hos män. Här får vi det nya skeendet, dvs att de två könen möts. I själva mötet är det viktigt att blickar möts och männen blir inbjudna till ”mys”, men detta är ju naturligtvis inte självklart. Två saker kan nu hända och det är våldtäkt eller inte våldtäkt. Våldtäkt kan verka enkelt men risken är stor att kvinnorna försvarar sig, så det kan vara kontraproduktivt. Att åstadkomma frivillighet är också en risk ty den mat som är en naturlig gåva (i parantes, ”dine them and wine them” blir bara ”dine them”… vi män har det nog lättare nu) kan ju gå till att ge näring till en annan hannes barn. jag misstänker att det är här vi ser det första fallen av ”free rider” problematiken där vissa män med våldtäkt i sinnet går tillsammans med schyssta män. (Se The origin of virtues)

Så en teori om det mest optimala lösningen för en man i detta samhälle är att ha ”sin” kvinna som väntar på honom. Hon förväntar sig att få del av jaktbytet och hon för hans gener vidare. Men våldtäktsmannen kan nu också föra sina gener vidare, ty genom att våldta en annars trogen kvinna, så kommer våldtäktsmannens gener att få del av en annans mans byte.

Om man istället tar teorin om att en hel stam med våldtäktsmän så kan dom sprida sin säd, men avkomman får en så mycket sämre start. Så även om en ensam våldtäktsman existerar i en ”nice guy” omgivning och därmed riskerar att bli ihjälslagen, så kan den risktagarmentaliteten vara bra i jaktögonblicket. T ex att vara först på bytet när det fortfarande kan erbjuda största motståndet. De mer sansade väntar och satsar på att avsluta fällningen av bytet. (De kan ju ursäktas med att vara bättre på att bygga fällor och planera jakten… men nu känner jag att jag ursäktar mig själv.)

Så både taktikerna har sin giltlighet och på så sätt överlevnadsduglighet. Kan man då anta att detta kan styras med våra instinker och kanske till och med av våra gener. Jag vill påstå att så är fallet. Och att det är detta som gör att vi ser olika nivåer i både oxytocin och vasopressin över lång tid.

Mitt resonemang ovan får en riktigt intressant twist om man kopplar ”Mr Nice Guy” med oxytocin och ”Mr Free Rider” till vasopressin. Kan det vara så att vi har receptorsystem hos kvinnor som kopplar till två olika feromoner, och därmed visar på en inneboende dualism? Tja, kanske det… I så fall är det uppenbar inte så att det är lätt att vara kvinna. Men om vi fortsätter, så kanske vi män även har en egen dualism. Vi är både Mr Nice Guy och Mr Free Rider. Tål att tänkas på.

Tyvärr har det hänt mig…

jag vill ge ett exempel. Igår träffade jag min grannes syster med dotter och deras 2-åriga dalmaltiner. Naturligtvis var hunden på sin vakt och lite osäker på min roll i gruppen. Så naturligtvis var mitt fokus på att hantera hunden, men genom att jag uppenbarligen gjorde rätt, fick jag en kontakt med syster på köpet. När vi senare skulle iväg och plocka upp thaimat, så insisterade hon på att jag skulle köra. Själv är jag alltid lite motvillig när det gäller att köra andras bilar men som taxichafför får man finna sig att folk tror att man är en bra förare även i nya okända bilar.Jag hade faktiskt föreslagit att vi skulle ta min bil.

Jag tror faktiskt inte att min skicklighet bakom ratten är anledningen. Jag kan måhända ha charmat henne, alternativt har hennes syster höjt mig till skyarna. Men jag skyller på effekter från feromoner. Troligtvis är det oxytocin som är en faktor här även om andra feromoner kan också påverka. (Jag skall försöka samla mer information om oxytocin här i högerkolumnen. ) Oxytocin gör människor mer välvilligt inställda till andra människor och det märkliga är att ingen säger att de känner sig mer godtrogna, utan ofta lägger de orsaken till detta på den de har att göra med. De säger: Han har utstrålning!

Så jag har kommit att fundera mycket på utstrålning, och oxytocin är definitivt en av de viktigare komponenter som jag tycker utgör en del av detta jag kallar utstrålning.

Jag kan börja med att be er läsa min presentation ”Vem är jag”.

…Tack!

Nu kan jag börja. *djupt andetag*

Jag har alltid haft utseendet emot mig, dvs jag är tjock. Detta har ju naturligtvis påverkat hur jag relaterar till människor. Vissa har blivit äcklade, vissa har känt medlidande och andra har bestämt sig för att jag saknar karaktär och är därmed inte värd att lära känna. Detta har varit jobbigt för mig, men samtidigt har jag sett sidor hos folk de flesta slipper att se. Så när jag funderar på människans natur blir detta som en extra dimension. Jag reagerar naturligtvis på folks reaktioner. De som blir äcklade har kanske något eget problem. till dem säger jag: Lös era egna problem, och när ni har mognat som människor, kom gärna igen, för jag tror fortfarande på att ni är värda att lära känna. Ni med medlidande skall veta att ni har orsakat mer problem än ni tror och ni som inte har tid att lära känna en människa som inte är som er själva: Vi syns i nästa liv. Ni har fullt upp med att lära er en riktigt svårt lektion i detta liv. Ni som tror jag saknar karaktär… ni har nog rätt!